Ringsekreterarnas bekännelser: Vännäs 17 juni

Morgonen började med regn, och innan vi lämnade stugan så inspekterades 3 olika väderstationer för att se vad de sa om hur dagens väder skulle bli. Vi kollade SMHI, Klart och YR. De som hade mest överensstämmande väder för dagen var Klart.

Som jag skrev tidigare så körde jag med VVR, men det gick bra. Det var riktigt varmt medans det regnade, när det slutade vid 10-tiden så blev det lite kallare. Då jag hade kjol på mig så blev det lite kallt om benen, men jag hade en fleecefilt med som jag virade om benen.

Jag arbetade för samma domare som igår och jag gillar hennes lite sarkastiska ironiska stil, hon var störtskön! Hon hade koll på vad hon ville ha för hundar och fick beröm av en hundägare som hållit på med rasen i 22 år men aldrig ställt för den här domaren. Berömmet uppskattades av domaren!

Vi hade många olika raser idag och det var oftast 1 och 2 av varje och det tar längre tid än när det är stora klasser och raser, med stora menar jag mängden :)
I början var det en del strykningar men mot slutet så var alla närvarande. Det var perfekt hundväder idag, alldeles lagom varmt tyckte hundarna i min ring.

För ovanlighetens skull så stannade vi kvar och tittade på finalerna. Vi började titta på dem medans Karin var och åt, och sedan var det så lite kvar så då kollade vi klart på dem. Det var bara Sheltien från igår som inte var närvarande, annars var representanter från alla grupper med. Det var härligt att sitta på en bänk i solen och titta på hundar och bara njuta!

Det blev glass på Sibylla i Övik på hemvägen också och den var lika god idag!:)

Jessica tittar på finalen

Sonja ser väldigt allvarlig ut!

Maria Lyrén som är ansvarig för ringsekreterarna till utställningen i Vännäs. En mycket trevlig tjej!

Medans vi sitter och tittar på finalerna så sitter det en pappa med sin lilla dotter bredvid Eva. De börjar prata och flickan berättar att mamma ska vara med och tävla i grupp 5. Så det slutar med att de kommer överens om att när mamma kommer in i ringen så ska vi jubla och klappa händerna och sedan hålla tummarna. Och det gjorde vi! Mamman blev lite chockad över hejjarklacken hon hade fått på bänken :)